3. Kungatiden - Roms vagga
(753 f. Kr - 510 f. Kr.)


Kungatiden är den epok som präglas av Roms grundande, samt dess framväxt till en stad av viss betydelse i regionen. Enligt legenden skall staden ha grundats av Romulus och Remus, två män som påfallande likt Moses skall ha satts i ett tråg i floden Tibern (som än idag rinner genom Rom) för att räddas från ett möjligt mordförsök. De två tvillingpojkarna skall ha räddats av en varghona, som diade dem. Bilden av de två diande tvillingarna är nu en symbol kraftigt förknippad med staden Rom.


Av naturliga och källkritiska skäl är denna berättelse inte särskilt trolig. Överlag är källorna från denna tidiga del av den romerska historien ganska vaga, mycket beroende på att mycket av det källmaterial som funnits faktiskt förstördes av olika skäl, bland annat en invasion. Men även på grund av att den historieberättande romerska traditionen, där man skrev om det som hände och hade hänt, etablerades först efter det första puniska kriget.


Det vi dock vet är att Romulus, vare sig han hade en bror/tvilling eller inte, skall ha grundat staden. Mer osäkert är det om han verkligen uträttade allt som han skall ha uträttat under sin tid på tronen. Han skall ha regerat i 33 år, en anmärkningsvärd tid, samt under denna tid även ha instiftat ett antal romerska institutioner, däribland den romerska senaten.

Huruvida Romulus verkligen regerade i hela 33 år, och huruvida han verkligen grundade så många institutioner är oklart. Klart är dock att staden Rom faktiskt grundades och att den också expanderande under denna tid. Om det var på så sätt som våra osäkra antika källor vill få det till, att man kidnappade kvinnor från grannfolk för att dryga ut invånarantalet, låter jag vara osagt.

Foto taget uppe på Palatinen, en av de ursprungliga romerska kullarna, föreställandes ruinerna av ett kejsarpalats, inklusive kapplöpningsbana.

3.1 Byar blir en stad

Staden som sådan var en konsekvens av att en samling byar, som låg på olika kullar som nu är en del av Rom. Bland annat kullen Palatinen, där de romerska kejsarna senare skulle ha sina bostäder. Byarna fick en mer och mer enhetlig kultur och slogs senare ihop till en och samma stad. Under 600-talet före Kristus blev denna bysamling mer och mer lik en verklig stad genom att man såg till att även genomföra vissa anläggningar mellan kullarna, till exempel dränering av träsk och anläggande av torg, till exempel Forum romanum, som snabbt blev ett politiskt och religiöst centrum, och än idag, efter en hel del arkeologiska utgrävningar och rekonstruktioner, går att beskåda i centrala Rom.


Mycket tyder även på att Rom under denna tid påverkades i stor utsträckning av ett grannfolk, etruskerna. Med största sannolikhet hade man inte kunnat genomföra de byggarbeten som genomfördes utan deras hjälp och inflytande. De tidiga romarna tog många kulturella uttryck från etruskerna, som i sin tur var starkt påverkade av en av de ledande kulturerna i Medelhavsområdet vid denna tid, nämligen den grekiska.

Överblick över dagens Forum romanum, som är präglat av byggnationer från hela Roms antika historia samt något exempel från de efterföljande seklerna.

3.2 Grekisk påverkan och etruskisk dominans

Rent tekniskt räknades romarna som en del av det latinska folket, men inflytandet av etruskisk och i förlängningen grekisk kultur syns tydligast genom att de övergav de mer icke-personifierade latinska gudarna för de grekiska gudarna i människoform (antropomorfa), med skillnaden att de bytte namn på gudarna, eller som i vissa fall, bytte betydelse på dem. Det finns åtskilliga exempel genom historien på att en gud har blivit en annan, eller en tradition i en religion gått i arv till nästa för att underlätta övergången. I Rom löstes detta genom att Zeus (huvudguden) översattes till den befintliga guden Jupiter, Ares översattes till den befintliga guden Mars (krigets gud), och så vidare. Några gudar försvann, medan andra tillkom. Mer om Roms religion finner du under rubriken Samhällsliv och religion.


Etruskerna härskade även i staden under perioder, genom att etruskiska stormän valdes till kungar, en position som enbart gick att fås av den yppersta samhällstoppen. Många byggnadsverk går även att knyta till dessa etruskiska härskare, vilket också gör att man kan dra slutsatsen att etruskerna inte bara hade en indirekt, utan även direkt kontroll över staden, trots att romarna som sagt formellt hörde till de latinska folken.


Hur det än var med detta, vet vi att det redan då fanns en senat. Senaten bestod av ”det romerska folket”, det vill säga ”riktiga romare”, som senare kom att bilda en ny styrande samhällselit. ”Det romerska folket”, eller ”gentes” kom att kallas ”fäder”, eller ”patres” på latin. Fäderna styrde, eller snarast var huvudmän, för klienter och plebejer, som utgjorde det vanliga folket. Detta vanliga folk bestod ofta av invandrade människor, som inte kunde uppnå samma status som patricierna (patressläkterna i plural), precis i stil med hur grekerna gjorde, till exempel i Athen, där personer som inte hade athenska föräldrar inte fick rösta.


3.2.1 Frigörelsen

Kungatiden fick sitt slut genom att senaten inte längre ville styras av en enda person. Senaten i sig, som styrdes av patricierna, kände det alltför vanliga ”mycket vill ha mer” och beslutade sig för att ta saken i egna händer. En samling senatorer, med Brutus i spetsen (förfader till den Brutus som sedan var en av de som mördade Julius Cæsar), fördrev den siste kungen Tarquinius Superbus år 510 f. Kr. Senaten hade därmed tagit över makten i Rom. I och med detta hade den tidsperiod som kallas kungatiden avslutats och republiken tog sin början.


Litteratur:
- Nationalencyklopedin, ”romerska riket”: www.ne.se/lang/romerska-riket

- Nationalencyklopedin, ”Rom - historia - antiken”: www.ne.se/rom/historia/antiken

- Nationalencyklopedin, ”grekisk religion”: www.ne.se/grekisk-religion

- The History of Rome, podcast av Mike Duncan, avsnitt 1-3b: http://thehistoryofrome.typepad.com/the_history_of_rome/2008/11/index.html