6. Samhällsliv och religion

6.1 Inledning

Att sammanfatta det romerska är inget som är särskilt enkelt. Självklart är det så att det romerska samhället förändrades en hel del under den tid då Rom existerade, det räcker egentligen med att begrunda hur lång tid Rom som stat existerade. Om vi skulle lägga samma tid på vår egen svenska historia skulle vi hamna tillbaka på vikingatiden, något som talar sitt tydliga språk. Visserligen ändrades inte Rom lika mycket som vårt samhälle har ändrats under denna tid, men liknelsen gör ändå att man får lite perspektiv på hur det såg ut.

Man kan peka på att Sverige gått igenom många stora förändringar som ändrat vårt land och därmed vårt samhälle i grunden. Men samma sak gäller faktiskt Rom. Det är enkelt för oss i efterhand att bara bunta ihop de olika härskarna och de olika sätten att styra staten till en enda behändig enhet, men precis som att vi inte kan göra det med Sverige, kan vi inte heller göra det med Rom. Om ni läser Roms historia inser ni också att mycket förändrades, sett till både styrelseskick och religion.

Klart är dock att det romerska samhället lämnat ett tydligt avtryck i vårt samhälle. Mycket, kanske till och med det mesta av det vi idag ser som vårt, kan man på ett eller annat sätt koppla ihop med Rom. I vissa fall kan det måhända bli lite långsökt, men det finns ändå en koppling dit. Denna påverkan är i sig inte direkt medveten, det vill säga romarna satt inte och försökte skapa ett samhälle som skulle diktera alla framtida samhällen, utan det var snarast en konsekvens av deras expansionspolitik. Att få nyerövrade områden att bli romerska var en viktig del i deras försvar, eftersom ett område som känner sig romerskt är mindre benäget till uppror.

Ett annat viktigt skäl till att vi idag är så påverkade av Rom är kristendomen. I och med att Rom blev kristet på 300-talet förlängde de också sin påverkan långt in i framtiden, eftersom kyrkan bestod även efter att Rom fallit. Kyrkan och kristendomen är klart påverkade av den romerska kulturen och många av de helgdagar vi firar idag har en koppling tillbaka till Rom. Inte genom romarna själva, de erövrade ju aldrig Norden, utan genom kristendomen, som faktiskt gjorde det.

6.2 Religion
Just den romerska religionen är intressant att studera. Man kan göra det enkelt för sig och säga att romarna hade en enda religion, men det är inte riktigt sanningsenligt. Vilken religion de hade och vilka gudar de tillbad varierade med tiden, med härskarna och med vad som ansågs vara okej och inte okej. Traditionellt sett brukar man peka på en pantheon (alla gudar i en religion) bestående av bekanta namn som Jupiter, Mars, Amor och Venus. Och även om denna konstellation, inklusive en hel del andra gudar från samma trosuppfattning, länge var dominerande i Rom, var de knappast ensamma.

Resterna av Elagabalus tempel uppe på Palatinen. Dyrkandet av Elagabalus tillskriver vi främst en kejsare, kejsar Marcus Aurelius Antoninus (203 - 222 e. Kr), som själv kom att byta namn till Elagabalus och bli överstepräst för den nya religionen. För att inte chocka romarna för mycket valde kejsaren att slå ihop kulten av Elagabalus med den romerska tron. Trots detta blev Antoninus mördad och efter hans död slutade man tillbe Elagabalus. På sätt och viss fortsatte dock kulten i ett senare skede, genom dyrkandet av Sol Invictus.

Litteratur:

- Ingemark, Gerding, 2000. Liv och död i antikens Rom. Historiska media, Lund
- Nationalencyklopedin, ”Heliogabalus” www.ne.se/lang/heliogabalus

1. -Nationalencyklopedin, ”romerska riket”: www.ne.se/lang/romerska-riket
   

2. -The History of Rome, podcast av Mike Duncan, avsnitt 88: http://thehistoryofrome.typepad.com/

Det man måste komma ihåg är att den romerska kulturen, precis som alla andra kulturer, är ganska svårdefinierad. Gränserna mellan vad som är romerskt och vad som egentligen är en annan kultur är suddig. Om man då lägger till det faktum att Rom faktiskt var en väldigt stor stat med väldigt olika områden, både geografiskt och kulturellt, blir problemet än tydligare. Och detta avspeglar sig inom den romerska religionen.

Mitt bland alla de bekanta gudarna dyker namn upp som är mindre bekanta för oss idag, men som likväl tillbads. I detta myller fann man även judar och andra monoteistiska religioner (religioner som bara har en gud), som till exempel dyrkandet av den syriska solguden Elaga´bal, som i Rom fick det latiniserade namnet Elagabalus eller Heliogabalus.

Dyrkandet av Elagabalus gick sedan över till att bli dyrkandet av Sol Invictus (den obesegrade solen), som vande romarna vid tanken på bara en gud, något som kom att bädda för kristendomen. Sol Invictus är för övrigt även skälet till att vi firar jul, då den obesegrade solen syftar till vintersolståndet, då solen åter börjar ta över dygnet från mörkret. Kyrkan tyckte att det passade bra att fira Jesus födelse vid en redan inrättad högtid, för att underlätta övergången från en religion till en annan. För övrigt en sed som användes många gånger därefter, bland annat i Latinamerika, då man firar flera ”kristna” högtider vid ungefär samma tid på året som gamla hedniska högtider firades. Detta är också skälet till att av de viktigaste romerska templen, Pantheon, idag är en kyrka.

En annan viktig del är förfäderskulten. Man vårdade relationen till sina förfäder. Denna sed var mycket gammal och den berör oss än idag. Det finns en anledning till att vi fäster så stor vikt vid våra dödas gravar. Förfäderna sågs inte som gudar i samma utsträckning som till exempel Jupiter och Mars, men de fanns ändå där som en påminnelse av var man kom ifrån och som en vägledning inför framtida svårigheter.

Men romarna skapade dessutom sina egna gudar, och detta av politiska skäl. Att gudförklara sina döda ledare var ett sätt att motivera sin egen maktställning samt att göra gamla handlingar omöjliga att kritisera. Från början var detta bara praktiserat i samband med att någon känd ledare dog, till exempel Augustus, men på sikt kom detta även att innefatta levande ledare. Om kejsaren är en gud, hur kan man då som vanlig dödlig ifrågasätta dennes omdöme?

6.2.1 Praktiserande av religionerna

Hur levde då romarna med sin religion? Även detta varierande. Under Roms tidiga period tyder mycket på att romarna var väldigt religiösa. Men på sikt ser man flera tecken på att de blev mer och mer sekulära, fram till att kristendomen tar vid på 300-talet e. Kr. Dessutom kan man inte blunda för att de gudar som dyrkades byttes i vissa fall ut med tiden, allt eftersom Rom påverkades av andra kulturer. I början fanns det några romerska gudar, men i och med den ökande kontakten med grekerna, blev de romerska gudarna mer som de grekiska, även om de behöll sina namn. Jupiter blev Zeus, men behöll sitt namn.

Romarna visade vördnad för sina gudar genom hur de levde och genom ritualer, ibland med offer och ibland utan. Men det som är viktigt att lyfta fram är hur religionen genomsyrade allt. Det är lätt att titta på den romerska statsapparaten och förundras över hur välutvecklad och avancerad den var för sin tid, men man får inte glömma att allt detta stod på religiös grund. Om gudarna inte välsignade ett visst beslut, eller en viss utnämning, var det heller inte något man kunde gå vidare med. Den romerska staten var byggd på den romerska religionen i en utsträckning som är lätt att missa om man bara tittar på de imponerande byråkratiska institutionerna.

6.2.2 Kristendomen
Kristendomens väg från att vara en ny religion, i romarnas ögon för början en sekt inom judendomen, till att vara Roms statsreligion, är av förklarliga skäl lång. De kristna förföljs till en början, speciellt av kejsar Nero som enligt eventuellt överdrivna berättelser skall ha plågat dem till den grad att det finns de som menar att Satans tal 666 egentligen är kod för Nero. Det finns det som både talar för och emot ett sådant påstående (det baseras på en vedertagen nummerkod, där olika siffror symboliserar olika bokstäver i det grekiska alfabetet, siffror som i Neros fall blir 666), men på det hela taget kan vi dra slutsatsen att de kristna blev förföljda på ett ganska brutalt sätt.

Kristendomen hade dock kommit för att stanna och snart började fler och fler romare ty sig till den nya religionen. I vissa fall kanske tack vare Neros brutala förföljelser. Kristendom blev en allt vanligare religion i samhället och det var kanske just därför som Konstantin på 300-talet e. Kr. flörtade med de kristna och blev deras förkämpe. Många kände kristna, vilket gjorde att få sympatiserade med Konstantins fiender och deras förföljelser av de kristna. När Konstantin istället kom och öppnade Roms famn för kristendomen var det en handling som trots vissa mindre bakslag på vägen på sikt kom att betyda att kristendomen skulle bli en ny världsreligion.

När man går runt i Rom som historieintresserad och i synnerhet intresserad av Roms antika historia är det lätt att bli lite förgrymmad på vad kyrkan gjort många av de gamla byggnaderna till sina egna. Men samtidigt kan man inte blunda för att kyrkan också haft en viktig bevarande roll. Inte enbart genom byggnader, utan även rent kulturellt. Det antika Rom och den katolska kyrkan går inte att sära på, vilket gör att vi idag indirekt blir påverkade av Rom när vi blir påverkade av kristendomen. Och påverkade av kristendomen är vi alla.

Bara ett av exemplen på hur det antika Rom, huvudstad i det romerska riket, byttes ut mot det kristna Rom, huvudstad i den katolska världen. Längst upp på Trajanus kolonn har kejsar Trajanus bytts ut mot aposteln Petrus

6.3 Dagligt liv i Rom

När man läser om Rom blir det lätt att man fokuserar på enskilda berömda personer. Man fokuserar också ofta på de styrande och hur deras levnadsöden artade sig. Detta är ganska naturligt, dels på grund av det fokus som man rent historiskt haft på de styrande inom den politiska historien, men även på grund av att källmaterialet är mycket mer omfattande när man tittar på de styrande. Det fanns folk som hade som uppgift att nedteckna vad kejsaren gjorde och vilka beslut han tog, men det fanns ingen som hade den uppgiften om gemene man på landet eller i städerna.

Sett till den romerska befolkningen i stort, var de allra flesta bönder. En uppskattning, om än lite svår att verifiera, gör gällande att drygt 90% av romarna bodde på landet, medan de resterande tio procenten levde i städer. Detta låter som lite, men fram till och med den industriella revolutionen på 1700-1800-talen var siffrorna klart lägre i Europa.

Livet på landet och livet i staden skilde sig åt på flera punkter, men en sak hade de gemensamt, en sak som vi idag kan ha lite svårt att greppa. De styrdes av dagsljuset. Idag tar vi lätt för givet att gatlyktorna tänds när det börjar mörkna. Visst, det blir mörkt, men den stora tillgången till artificiellt ljus gör ändå att det inte gör så mycket. Romarna däremot var helt beroende av dagsljuset. Det som inte skedde i dagsljus det skedde inte. Detta med några få undantag, till exempel den enligt lag bestämda transporten av varor genom Roms gator. Denna transport skedde nattetid för att inte öka på trafiken på de redan trånga gatorna, allt enligt beslut av Julius Caesar.

Men i övrigt var romarna tvingade till att följa solens rörelse. Av detta skäl var man också tvungen att gå upp när solen gick upp, hög som låg, eftersom man helt enkelt inte hade tid att slösa bort dagsljuset. Att vända på dygnet var inte ett alternativ.

De allra rikaste bodde givetvis inte i sådana här byggnader, för även om de lägsta våningarna kunde vara nog så välutrustade med enkel tillgång till rinnande vatten, både för att dricka och för avlopp, bleknade de i jämförelsen med de allra rikastes hus, vilka kallades domus (hus) och var luxuösa villor. Det är dock intressant att påpeka att det inte riktigt fanns segregation på samma sätt i Rom som det finns idag, men utpräglat ”finare” och ”mindre fina” bostadsområden. Visst, det fanns vissa ställen som var finare än andra, till exempel Palatinen, men på det stora hela kan man säga att det var ganska blandat. Ett Domus kunde ligga bland en massa insulae.

Vad gäller mat hade romarnas kost inte sett bra ut i dagens dietisters ögon. Idag skall man äta mycket tidigt och inte mycket sent. Romarna gjorde precis tvärt om. De åt inte mycket till varken frukost eller lunch, medan de däremot satsade mycket på middagen, som ofta åtnjöts i större sällskap. Man bjöd varandra och bjöd igen, vilket gjorde att det väldigt ofta var dags för festmåltid. Man åt många olika rätter och måltiden pågick under många timmar.

6.3.1 Boende

De flesta i städerna bodde i flervåningshus. Idag ser vi det som ganska lyxigt att ha en ”penthouselägenhet”, det vill säga högst upp i ett hus, men för romarna var det precis tvärt om. De bodde i sina insulae (ordagrant öar), där de rikare bodde längst ned (med undantag för bottenplan, där det oftast låg butiker) och de fattigaste längst upp. Att de fattigaste bodde längst upp berodde på flera olika skäl, bland annat för att lägenheterna längst upp var varmast, men även att de inte på samma sätt kunde utrustas med samma faciliteter som rinnande vatten och avlopp. Dessutom låg de minsta lägenheterna längst upp. Dessa insulae var ofta ganska dåligt byggda. Det hände alltför ofta att de rasade ihop, ibland av sig själva och ibland på grund av till exempel brand. Detta ledde till att hus hela tiden rasade och att hus hela tiden byggdes. Allt detta bidrog till det kaos som var Roms stadsbild, en stadsbild som var unik i riket sett till sitt virrvarr av gator och gränder. Överallt annars i det romerska riket var städerna organiserade som militärläger med raka tydliga gator, vilket ironiskt nog gjorde att det bara var i Rom som man inte såg skymten av den typiska välorganiserade romerska staden.

Resterna av de översta våningarna av en insula. De nedre, mer exklusiva våningarna ligger under Roms nutida gatunivå.

Det fanns olika sorters gladiatorer, med olika vapen och utrustning. De olika utrustningarna hade både för- och nackdelar, några var tungt bepansrade, men därmed även mindre rörliga, medan andra helt och hållet fick förlita sig på snabbhet. En bra gladiator av en sort kunde i princip besegra vilken som helst gladiator av en annan sort, men vissa motståndare passade bättre än andra.

Just gladiatorspel har en speciell plats i vår syn på romarna. På något sätt sammanfattar dessa spel en stor del av vår bild av romarna, ett blodigt skådespel som sker i en fantastisk byggnad. Men för romarna handlade det om underhållning. De som slogs ihjäl var antingen slavar eller brottslingar, så de flesta romare hade nog stått ganska oförstående inför vår politiskt korrekta syn på hela spektaklet. Inom det romerska samhället fanns en tydlig hierarki, och alla var inte lika mycket värda. I synnerhet inte brottslingar eller slavar. Samtidigt hade romarna en annan syn på livet och döden än den vi har, som är starkt präglad av kristendomens ideal.

Om man gjort bra ifrån sig som gladiator kunde man bli benådad och därmed även frigiven. Detta gick hand i hand med det romerska slaveriet, som inte alls var som det slaveri många av oss kommer att tänka på, med de svarta i den amerikanska södern. Det var relativt vanligt att slavar frigavs och det fanns till och med en egen samhällsklass som kallades just frigivna slavar. Dessa hade fortfarande vissa band till sin forne ägare, med skillnaden att de oftast levde drägligare liv.

Gladiatorspelen fyllde även en annan funktion än som välregisserade avrättningar. De fungerade också som ett sätt för eliten att styra över de stora massorna. De som styrde var mycket väl medvetna om att folket var fler än de, vilket också gjorde att det fanns en poäng i att hålla de stora massorna på gott humör. Spelen var en del av detta. Rika romare, ofta kejsare eller konsuler, betalade för skådespelen, något som omedelbart köpte in lojalitet från folket. Om man hårdrar det kan man därför säga att gladiatorspelen var en muta för att hålla sig på god fot med folket.

I allmänhet bekostade de rika en hel del olika saker för folket. Exempel på detta var mat (sädesslag), hästtävlingar och bad. Badhusen var en viktig del av den romerska dagen och det var något som var öppet för alla. Badhusen fungerade som en mötesplats för hög och låg. Man träffades och diskuterade, samtidigt som det gavs möjlighet till både träning och avslappning.

6.4 Diskussion och sammanfattning

Att försöka sammanfatta det romerska samhället är i princip omöjligt. Den text som står på denna sida lyckas givetvis inte heller. Det finns så många olika variabler att ta i beaktande att det helt enkelt inte går att ge en helt korrekt bild av hur det romerska samhället såg ut. Det man dock kan göra är att hjälpa till att börja skapa sig en bild. Ju mer man läser på, ju mer man kan, desto mer lik blir den bilden originalet. Faktum kvarstår dock: det romerska samhället är både väldigt likt och väldigt olikt vårt, på ett sätt som vi aldrig riktigt kommer att greppa fullt ut. I alla fall inte till att vi kan uppfinna en tidsmaskin, fast egentligen inte ens då.

Det hela blir ännu svårare eftersom de romerska historikerna inte ansåg att vardagslivet var något värt att skriva om. Vår kunskap om det romerska samhället kommer därför från mindre officiella källor, till exempel brev, teater eller poesi. Ur detta kommer givetvis också insikten av att våra källor kan vara både överdrivna och direkt felaktiga, men om man använder varje pusselbit börjar vi ändå fram någon slags bild av hur det romerska samhället kan ha sett ut. Vi får en bild av hur många romare levde och vi får en bild av vad som var viktigt och vad som inte var det. I detta ligger kärnan hos ett samhälle och en kultur: dess värderingar.

Så även om vår bild av det romerska samhället är bristfällig, kan vi ändå börja bilda oss en uppfattning av hur det var att leva under Roms antika storhetstid. Denna bild hjälper oss att förstå romarna bättre, vilket direkt gör dem mer mänskliga i våra ögon. Mer som oss, helt enkelt.

6.3.2 Affärsverksamhet och forum

Vad gällde affärsverksamhet låg dessa som sagt i bottenplan och öppnade tidigt. De, precis som alla andra, var beroende av dagsljuset. Ofta var olika affärsverksamheter uppdelade efter område, vilket betydde att de flesta butiker av en sort kunde vara belägna i en del av staden, medan man fick ta sig till en annan del av staden för att kunna köpa andra produkter.

Stadens hjärta var forumet. Rom i sig var dock för stort för ett forum, utan hade flera, döpta efter den kejsare som byggt dem. Dessa forum var mötesplatser, det fanns affärsverksamheter och det var även här olika personer stämde varandra. Det romerska rättssystemet var väldigt avancerat för sin tid och många av tankarna i vårt moderna rättsväsende kommer från detta. Som en konsekvens av detta fanns det därför också en hel yrkeskår kopplad till rättsskipningen. Dessa advokater specialiserade sig på olika slags brottsmål och de olika målen bevittnades ofta av en stor publik. Ju mer populära advokaterna var, desto mer folk kom och tittade. Det finns även källor som menar att de olika advokaterna till och med hade egna hejarklackar, ibland betalda av advokaten själv, för att bua ljudligt när motståndaren sa något och hurra när deras ”hjälte” uttalade sig.

6.3.3 Gladiatorspel och mutande av folket

Att gå och se rättsmål var alltså ett av de nöjen som fanns i det antika Rom. Mer beryktat och mer känt, var dock gladiatorspelen. Gladiatorspelen i sig var stora händelser, där själva gladiatorstriderna utgjorde huvudattraktionen, ett klimax på dagen. Innan gladiatorerna slogs hade man fått se avrättningar och djurhetsningar.

Bild från insidan av Trajanus forum i Rom, ett forum som var lika mycket köpcentrum som mötesplats och rättssalar.